Den manliga dominansen

Den manliga dominansens styrka kommer sig genom det som Bourdieu(1999) kallar det symboliska våldet.
Det symboliska våldet är ett mjukt våld som inte märks av dess offer.
Detta innebär att de underordnade i ett samhälle är hänvisade till de dominerande gruppernas tankestrukturer.
Det vill säga - att andra sätt att tänka är otänkbara.
Därför framträder den androcentriska åskådningen som neutral och den manliga ordningen behöver inte legitimeras.
Bourdieu liknar den sociala ordningen vid en enorm symbolisk maskin som bekräftar den manliga dominans som har skapat den. De underordnade är därför hänvisade till de tankekategorier som är konstruerade ur de dominerandes perspektiv på dominansrelationen.

Det symboliska våldet har en djupt strukturerande effekt i samhället på grund av att den sänder ut koder som är igenkännbara för båda könen vilka fungerar som integrerande kognitiva instrument för dominansutövning. Dessa instrument skapar ett betvingande genom samtycke som genererar en sammanslagning av motsatspar som blir resultatet av det sociala varandet.

Symbolisk makt är en makt som konstruerar verkligheten genom symboler för att främja social integration. Detta är det främsta instrumentet för att skapa konsensus om den sociala världens innebörd.


För att förklara detta blir det här nödvändigt att presentera ännu ett av Bourdieus begrepp: habitus.  Bourdieu definierar en individs habitus som det system av dispositioner som tillåter henne att handla, tänka och orientera sig i den sociala världen. Dessa system av dispositioner är resultat av erfarenheter, kollektiva minnen, sätt att röra sig och tänka som ristas in i människors kroppar och sinnen.

Skapandet av könshabitus kräver en detaljerad genomförd social uppfostrings- och

utbildningsprocess av vad som är "manligt" och "kvinnligt". Det uppstår ett monopol på normen för vad som är mänskligt och könshabitus är viktiga vägvisare i vårt informella och formella sociala universum. Det effektivaste naturaliseringsinstrumentet är biologiska förklaringar av skillnader mellan män och kvinnor.

Dominansförhållandet mellan kvinnor och män är således ett förkroppsligande av den androcentriska världsbilden - mannen som norm - kvinnligt och  manligt som motsatta genus.

Neutraliseringseffekten av den manliga dominansen är alltså djupt förankrad i de sociala och

kognitiva strukturerna och är därmed i stort sett omöjligt att ifrågasätta.

Den manliga kontrollen är således så djupt förankrad att den inte behöver försvaras, den är universell och självklar. Det leder till att de dominerande - d.v.s. männens - och de underordade - d.v.s. kvinnornas - ojämna sociala och kulturella positioner anses som naturliga.

Det symboliska våldet utmärks av att det sker en förnekelse av våld. Bourdieu jämför det med "civiliserat" polisvåld. Bägge fallen innebär att det är möjligt att glömma att det är en fråga om makt bakom och därmed legitimeras våldet.

En central fråga för Bourdieu är hur det symboliska våldet reproduceras. Han betonar den  roll som spelas av institutioner: familj, stat och skola.
Könssocialiseringen påbörjas redan innan födseln. Det handlar om människans sökande efter erkännande. Detta sker genom varseblivning av sig själv genom andras perspektiv. Barnet lär in det sociala och den pedagogiska handling som sker i familjen och utvecklar ett särskilt symboliskt kapital vars ursprung finns i ett symboliskt beroende. Uppmuntran till ära och beundran etableras i barndomen och logiken i familjeordningen är enligt Bourdieu en moralisk ordning som även är innefattar känslor som skuld, fobier och/eller passioner.

Familjen medför en arbetsdelning mellan könen. Pojkar tränas till att behärska det offentliga rummet -maktens fält - och ta kontroll över produktionen medan flickor lär sig att ta ansvar för reproduktionen inom hushållet det vill säga i det privata rummet.

Symboliska priser såsom ära, heder och berömmelse tilldelas fortfarande främst pojkar som får fördelar i den pedagogiska uppfostran vars mål är att skärpa känsligheten inför dessa priser.

De får en speciell uppmuntran till att uppnå de dispositioner för att få inträde till de sociala

spel som är reserverade för dem och där priserna innebär en eller flera former av dominans.


Kommentarer
Postat av: Besha

En väldigt bra skriven text, jag har läst boken men tyckte den va mycket svår läst, och din analys/recension fick mig att förstå vissa saker jag tidigare inte förstod.. Tackar :)

2014-05-29 @ 16:04:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0