Genusteorier

3.1 Den manliga dominansen

Den manliga dominansens styrka kommer sig genom det som Bourdieu(1999) kallar det symboliska våldet.
Det symboliska våldet är ett mjukt våld som inte märks av dess offer. En stor anledning till att den manliga dominansen är svår att överbrygga beror enligt Bourdieu på att de dominerade i ett samhälle inte kan tänka en tanke utan att använda sig av de dominerandes tankestrukturer. Det vill säga - att det inte finns något annat sätt att tänka på än det sätt som de dominerande använder.

Det manliga tänkandet anses som neutralt och denna ordning behöver inte försvaras. Även mannen är fången i detta mönster, således är han alltså inte medveten om sin dominans, lika lite som att kvinnan är medveten om att hon domineras. 


Den social ordningen fungerar enligt Bourdieu som en jättelik symbolisk maskin som legitimerar den manliga dominansen.Skola, myndigheter, familj och så vidare hjälper till att upprätthålla den manliga dominansen i så väl stat,samhälle och familj. Uppdelningen könen emellan ingå alltså i tingens ordning - det är liksom normalt och naturligt att uppdelningen är som den är - uppdelningen ifrågasätts inte.


Det enda sättet att minska den manliga dominansen är alltså att ändra på männens (en övervägande del av alla befintliga mäns) tankestruktur, vilket kan vara speciellt svårt om de inte själva är medvetna om den. Att ändra kvinnors ställning tar således lång tid eftersom beteenden sitter så djupt rotade i oss.



3.1.1 Habitus/Könshabitus

En individs habitus innebär de ramar som individen måste använda sig av i det sociala samspelet - det är dessa ramar som styr hur hon  ska handla, tänka och orientera sig i den sociala världen. Dessa ramar eller normer är resultat av erfarenheter, kollektiva minnen, sätt att röra sig och tänka som ristas in i människors kroppar och sinnen.


Könshabitus är de normer som innefattar vad som är manligt respektive kvinnligt.

De biologiska skillnaderna används för att förklara och befästa hur män respektive kvinnor ÄR.  Denna könssocialiseringen påbörjas redan innan barnet föds.

Barnet lär in det sociala spelet och den pedagogiska handling som sker inom familjen och samhället. Barnet utvecklar enligt Bourdieu ett "symboliskt kapital".

Uppmuntran när barnet gör "rätt" val eller beter sig i enlighet med sitt biologiska kön leder till en inskolning i hur man ska vara som man respektive kvinna. Utskällningar om barnet gör fel val eller beter sig annorlunda får samma resultat. Vi blir den som vi förväntas vara.



3.2 Genussystemet

Genussystemet är framtaget av professor Yvonne Hirdman(2001) verksam vid Arbetslivsinstitutet och Historiska institutionen vid Stockholms universitet.

Hirdmans genussytem består av två viktiga delar:


1. Dikotomin. Detta innebär att manligt och kvinnligt inte ska blandas. Kvinnor och män är olika och befinner sig således på olika spelplaner. Kvinnan har, förutom sitt arbetsliv, ofta även huvudansvar för hushållet och barnen, medan mannen har rollen som försörjare och beskyddare av sin familj och det är så det ska vara.

Mannen är det positiva, den starke och kvinnan det negativ, den svaga. A och B.
Detta innebär nästan alltid att man inte kan vara en A(d.v.s. man) utan att förtrycka en B(d.v.s. kvinna). Barnet föds enligt Hirdman inte till man eller kvinna utan skapas till det beroende på vilken uppsättning könsorgan barnet föds med.


2. Hierarkin. Mäns överordning och kvinnors underordning. Mannen står som modell för hur människan ska vara och kvinnan är undantaget, d.v.s. att männen är människor och det är de som utgör normen. Detta gäller i forskningsresultat - där männens symtom och upplevelser är de riktiga - kvinnornas ibland helt annorlunda symtom ses som avvikande. Män värderas i stort högre än kvinnor och det är orsaken till att mannen är överordnad kvinnan. Mannen tar således plats på kvinnans bekostnad bara genom att vara man.


Dessa principer påverkar varandra och ju större skillnaden är mellan könen desto mer självklar blir mannens överlägsenhet gentemot kvinnan. Det manliga är som nämnt den rådande normen - trots att det inte alltid syns. Det centrala i genussystemet enligt Hirdman är att kvinnor respekive män tilldelas olika egenskaper kopplade till deras biologiska kön. Dessa egenskaper är dock olika i olika kulturer och är något som ändras med tiden.

Detta innebär att egenskaperna som tillskrivs de olika könen inte kan vara biologiska, utan måste vara konstuerade.


3.2.1 Genuskontrakt

Förutsättningen för männens överordning är enligt Hirdman att manligt och kvinnligt hålls isär i så stor utsträckning som möjligt. Detta innebär att det finns ett kvinnligt och ett manligt område och dessa ska får inte blandas. Både kvinnor och män ser till att upprätthålla detta, medvetet eller omedvetet. Övertramp ses inte med blida ögon från omgivningen. Detta är vad Hirdman kallar genuskontrakt. Kontraktet innebär oskrivna regler och normer om hur vi ska bete oss som kvinnor respektive män. Det innefattar även vad som förväntas av oss och vad vi förväntar oss av andra. Dessa genuskontrakt förändras dock när mansdominerade områden besätts av kvinnor.

Det finns en genussegregering i samhället och ett exempel på detta är arbetslivet. Vissa yrken innehas främst av män andra av kvinnor, idéerna om hur män respektive kvinnor ska vara överensstämmer ofta med de idéer som finns gällande yrket. Tittar man vidare på denna segregering ser man att hushållsarbete och "kvinnliga" sysslor ofta ses som ett okvalificerat arbete och att lönen är därefter.



3.2.2 Genuskonflikt

Könens indelning i ett genussystem är som jag tidigare nämt en ordning som skapats ur

sociala och/eller kulturella normer - vilka kan förändras och ifrågasättas.

Det som främst kan störa denna genusordning är omständigheter som  gör det möjligt att

tänka bort denna segregering, att ifrågasätta systemet. Detta är vad Hirdman kallar för

genuskonflikt.

Enligt Hirdman finns det olika lösningar på denna konflikt. .

En lösning kan vara att man utvidgar den manliga spelplanen och skapa ett nytt rum för

kvinnorna - detta ger dock kvinnorna en underordnad ställning. Mannen är dock fortfarande

normen. Ett modernt exempel på detta är ishockey och damhockey - damidrotterna överlag

klassas som  betydligt mindre värda.  

Alternativet till detta är att skapa egna rum för kvinnor, men detta sker fortfarande med mannens norm som förebild.

Konflikten uppstår enligt Hirdman på grund av att kvinnor kommer in på männens spelplan, de gör männens arbete lika bra som männen och kräver även samma rättigheter - vilket i sin tur leder till att genussystemet ifrågasätts.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0