Igår under förmiddagen dog min älskade farmor. Hon hade legat inne ett tag för problem med hjärtat och igår åkte hon till Sunderbyn för att ballongspränga ett kranskärl. Väl där och vid första vidgningen säger hon _oj, vad skönt, nu lättar det och så var hon borta. Bättre död kan man inte få.

Naturligtvis saknas hon mig, men för henns skull var det här ett bra slut på ett långt och innehållsrikt liv.

I nära 87år har hon vandrat här i bygden, hon levde som nybyggarbarn i en stor familj, hon fick en stor familj med 4 barn, 6 barnbarn och har hunnit med att lära känna 5 barnbarnsbarn.

Trost den höga åldern så var hon vid god vigör, även om kärlkrampen plågade henne enorm sista tiden och synen inte på långa vägar var som den borde, men hon kämpade på.

Nu sitter jag och kollar på sånger till begravningen eftersom jag antar att äldsta vill sjunga och mittersta spela blockflöjt. Jag kikar också på prästalternativ....