Igår under adventsgudstjänsten brast det. Jag kunde inte sluta gråta.

Jag älskar kyrkan under adventstiden, det är ljus, psalmer jag kan - även om de flesta går så högt att jag inte kan sjunga dem om jag inte går ner en oktav.

Stämningen gjorde sitt och möjligheten att bara vara.

Det har varit ett tungt år där jag kämpat och kämpat både för att försöka få dottern att må bättre i sig själv, men mest för att underlätta miljön runt henne.

Nu börjar ett nytt kyrkoår och jag önskar av hela mitt hjärta att det ska bli ett glatt år.

 

 

Det är advent!q