veckorna bara rusar förbi och jag är trött - så in i Norden trött.

Ungarna är lediga från skolan idag eftersom det är Valborgs - vet inte om vi ska och kika på någon brasa ens.

Inte finns det tid för skolarbete heller när alla tre är hemma - det är nog svårt när bara den minsta är det.  Jag har iallafall fått igång dem att städa :-)  så det kianske blir lite finare i dag än vad det var igår. Källaren ser ut som om en tromb gått igenom rummen, men när ska jag hinna ta tag i det?  Till sommaren?!  Jag tror knappast det hinns med då heller. Egentligen är jag glad att jag lyckas hålla efter så pass som jag ändå gör.

Barnen går i hela och rena kläder, de får mat flera gånger varje dag och jag hinner vara med dem och prata med dem åtskilligt under dagarna.

Samtidigt som jag vet att det straffar sig att göra saker så måste det ju bli gjort!  Johan kan inte både jobba och ta hand om allt här hemma. För om jag nu inte gör saker här hemma så får jag ju dåligt samvete för det....  det är ju dumt, men så är det - för det syns ju inte att jag mår dåligt.

Det skulle sitta fint med att bli "utbränd" inte för att jag tror att man verkligen kan bli det - utmattad - ja, men inte utbränd. Varför lyssnar man inte på kroppens signaler? 

Det är en sak att som jag och många med mig med värkproblematik fortsätter och aktivera sig - för värken försvinner inte för att man lägger sig och slutar röra på sig - aktiviteten i sig kan faktiskt vara positiv också.

Men många jag känner tar bara en värktablett vid värk - utan att ens försöka göra något åt vad som orsakar värken. Varför man har ont måste väl vara bra att veta.