Funderingar kring hemundervisning
Enligt min åsikt så finns det alltid barn som olika saker passar mer eller mindre bra för.
Några mail på en mailinglista som jag är med i togs det just upp hur mycket bättre det är för barn med särskillda behov att hemundervisas och fick mig att fundera.
Man måste ta i beaktande att många barn med speciella behov saknar kontakt med andra barn än sina eventuella syskon på fritiden. Det är inget ovanligt, och gäller även för de barn som går i vanlig skola ? det finns heller inte alltid aktiviteter som passar i närområdet. Tittar man på t.ex. hörselskadade / döva barn så är umgänget med barn i samma ålder litet ? man talar inte samma språk som barnen runt om. Som gravt rörelsehindrad och kanske också svårförstådd är det inte lätt att få nya vänner. Skolan är trots allt en möjlighet att knyta kontakter med andra människor. Allt i den vanliga skolan är inte negativt ? ibland när man läser vissa mail på denna lista får man uppfattningen att det svenska skolsystemet är fruktansvärt och att de barn som går där måste skadas allvarligt för livet för att deras föräldrar inte förstår att hemundervisning är det enda rätta för alla barn i alla situationer. Det gäller naturligtvis inte alla mail, men en del. Om jag skulle välja att hemundervisa mina barn (vilket jag valt att inte göra av olika orsaker ? och systemet passar dem bra i ena fallet och suveränt i andra fallet) vet jag att det finns bitar som jag inte kan täcka upp på samma sätt som lärare kan göra (även om jag säkert har kunskaper utöver lärarens på andra områden).
Jag personligen har för dåliga kunskaper när det gäller kemi och fysik t.ex. Jag talar inte tyska, franska eller spanska på ett sånt sätt att jag kan undervisa i dessa språk. Min engelska är inte heller klanderfri, varken när det gäller uttal eller meningsbyggnad. De pedagoger mina barn har är jag mycket nöjd med, speciellt när det gäller den som går i åk 1. De har ett stort kunnande och arbetar med olika pedagogiker för att främja alla barns utveckling, de använder sig av alternativa undervisningsmetoder och ser verkligen barnen som individer och låter dem utvecklas i sin egen takt. Trots en stor barngrupp är det lugnt och trevligt i klassrummet. Dotter nummer två (hon i åk 1) hade inte mått bra av att hemundervisas ? för hennes utveckling både socialt och kunskapsmässigt har skolan varit det bästa alternativet, den äldre (åk 3) hade hemundervisning passat minst lika bra som den vanliga skolan, främst på grund av att hennes lärare inte fullt ut tagit vara på hennes inlärningsmöjligheter. Jag har två högpresterande barn och skolan har förändrats sedan jag själv gick där då alla skulle ligga på samma nivå. Det finns möjligheter även för högpresterande barn att få det stimuli de behöver i vanliga skolan (inte alltid ? det är skillnad på lärare och lärare). Även om mina barn går i vanlig skola betyder inte det att jag inte undervisar dem hemma. Däremot undervisar jag inte på ett traditionellt sätt, men de är med på allt vi gör och lär sig således mycket av detta. Jag diskuterar inte Bourdieu med dem (än), men det gör jag inte med mina grannar på gatan heller - inte alla har samma kulturella kapital och kan således inte vara insatta i samma saker.
Det som däremot slår mig när jag läser en del av mailen är att många av dem inte skriver korrekt svenska. En del av medlemmarna har inte svenska som förstaspråk och det är en sak. Det som stör mig mest är alla särskrivningar som förekommer.
Några mail på en mailinglista som jag är med i togs det just upp hur mycket bättre det är för barn med särskillda behov att hemundervisas och fick mig att fundera.
Man måste ta i beaktande att många barn med speciella behov saknar kontakt med andra barn än sina eventuella syskon på fritiden. Det är inget ovanligt, och gäller även för de barn som går i vanlig skola ? det finns heller inte alltid aktiviteter som passar i närområdet. Tittar man på t.ex. hörselskadade / döva barn så är umgänget med barn i samma ålder litet ? man talar inte samma språk som barnen runt om. Som gravt rörelsehindrad och kanske också svårförstådd är det inte lätt att få nya vänner. Skolan är trots allt en möjlighet att knyta kontakter med andra människor. Allt i den vanliga skolan är inte negativt ? ibland när man läser vissa mail på denna lista får man uppfattningen att det svenska skolsystemet är fruktansvärt och att de barn som går där måste skadas allvarligt för livet för att deras föräldrar inte förstår att hemundervisning är det enda rätta för alla barn i alla situationer. Det gäller naturligtvis inte alla mail, men en del. Om jag skulle välja att hemundervisa mina barn (vilket jag valt att inte göra av olika orsaker ? och systemet passar dem bra i ena fallet och suveränt i andra fallet) vet jag att det finns bitar som jag inte kan täcka upp på samma sätt som lärare kan göra (även om jag säkert har kunskaper utöver lärarens på andra områden).
Jag personligen har för dåliga kunskaper när det gäller kemi och fysik t.ex. Jag talar inte tyska, franska eller spanska på ett sånt sätt att jag kan undervisa i dessa språk. Min engelska är inte heller klanderfri, varken när det gäller uttal eller meningsbyggnad. De pedagoger mina barn har är jag mycket nöjd med, speciellt när det gäller den som går i åk 1. De har ett stort kunnande och arbetar med olika pedagogiker för att främja alla barns utveckling, de använder sig av alternativa undervisningsmetoder och ser verkligen barnen som individer och låter dem utvecklas i sin egen takt. Trots en stor barngrupp är det lugnt och trevligt i klassrummet. Dotter nummer två (hon i åk 1) hade inte mått bra av att hemundervisas ? för hennes utveckling både socialt och kunskapsmässigt har skolan varit det bästa alternativet, den äldre (åk 3) hade hemundervisning passat minst lika bra som den vanliga skolan, främst på grund av att hennes lärare inte fullt ut tagit vara på hennes inlärningsmöjligheter. Jag har två högpresterande barn och skolan har förändrats sedan jag själv gick där då alla skulle ligga på samma nivå. Det finns möjligheter även för högpresterande barn att få det stimuli de behöver i vanliga skolan (inte alltid ? det är skillnad på lärare och lärare). Även om mina barn går i vanlig skola betyder inte det att jag inte undervisar dem hemma. Däremot undervisar jag inte på ett traditionellt sätt, men de är med på allt vi gör och lär sig således mycket av detta. Jag diskuterar inte Bourdieu med dem (än), men det gör jag inte med mina grannar på gatan heller - inte alla har samma kulturella kapital och kan således inte vara insatta i samma saker.
Det som däremot slår mig när jag läser en del av mailen är att många av dem inte skriver korrekt svenska. En del av medlemmarna har inte svenska som förstaspråk och det är en sak. Det som stör mig mest är alla särskrivningar som förekommer.
Kommentarer
Trackback
