En vanlig dag, en helt vanlig dag. Jag tycker inte om vanliga dagar.

Vanliga dagar är dagar jag inte ser fram emot eller ser tillbaka på med glädje. Det är dagar då jag mått dåligt, när jag känt att jag inte gjort tillräckligt.
Det är dagar då jag inte gjort mitt bästa.

Dagar då jag ibland (som idag) inte kommit mig för att ens klä på mig färdigt utan gåt omkring i pyjamaströja hela dagen.

Det är dagar då jag diskar, tvättar och plockar och ändå inte känner att det gjort någon skillnad. För när jag kliver upp på morgonen så ser det värre ut än när jag gick till sängs kvällen innan.

Tvättkorgarna fylls fortare än jag hinner hålla efter dem, det kan ju bero en del på regnet också - eftersom tvätten inte torkar - inte ute och inte inne eftersom luftfuktigheten är så hög.

Diskmaskinen fyller sig inte av sig själv och tömmer sig inte heller - så det måste ju någon göra. Det händer inte att den varken startas eller töms utan att jag gör det alt. tjatar på någon att göra det.

Mittersta håller efter i sitt rum - det är bra, hon är ganska självgående nu på den biten - de andra två är det värre med.
Jag förstår inte hur jag ska lyckas få dem att slippa bli som jag. Kanske är det omöjligt, kanske kommer även de att må dåligt hela tiden för att de inte lyckas hålla ordning i sina hem.

Just nu känns det mesta misslyckat i mitt liv - iallafall när man ser det praktiska, jag lyckas inte med något.....

Kanske är jag inte ens dum, kanske har jag bara otur när jag tänker!