Barn ska tillbringa högst 40 timmar per vecka i förskolan. Dessutom ska alla dagisbarn ha rätt till fem veckors semester.

Därför vill moderaternas arbetsgrupp maximera barnens närvaro på dagis till fyrtio timmar per vecka och 47 veckor per år.
"Det är viktigt att små barn inte behöver ha arbetsdagar som skulle få en vuxen att rygga tillbaka", heter det i det moderata förslaget.

Ja, jag tycker också att det är viktigt att barnen får tid med sina föräldrar!

Men hur det ska genomföras praktiskt har de inte tänkt på!

Hur ska dagarna kunna kortas? Många föräldrar jobbar ju heltid och pendlar långa sträckor till och från jobbet?
- Hur det ska lösas måste varje familj tänka ut själv. Det finns kanske släktingar som kan hjälpa till. Och med de skattelättnader som regeringen beslutat om finns det utrymme för åtminstone en förälder att sluta tidigare. Bor man sedan i en kommun som sänkt kommunalskatten ökar den möjligheten ännu mer.

Jag som är arbetssökande och kan tvingas ta ett arbete i hela landet för att få a-kassa (men det får jag bara i 75 dagar eftersom jag jobbar 25%) måsta ta ett arbete på heltid om jag får ett!  Nu har jag tur och jobbar 25% annars vore det inte speciellt lätt ekonomiskt. För regeringen som kommer med detta förslag driver ju samtidigt arbetslinjen STENHÅRT - alla ska jobba heltid!
Ja, men i de kommuner där skatten höjs, i de landsting där skatten höjs (Här ökar den med 1%-enhet!), jag har inte märkt skattesänkningen i min plånbok, inte i makens heller!  A-kasseavgiften har sänkts nu iallafall en del, men på min 25%-tjänst har jag betalat några 100:-/månad - det blev en ökning med 100% för min del!
Maten har blivit åtskilligt dyrare, bensinkostnaden enormt mycket högre (även om den sjunkit igen), på kontot blir det mindre kvar nu än tidigare. 

Mina föräldrar arbetar heltid, men de bor på samma ort som jag, det är inte alla som har det så att familjen finns nära.

När man sedan kanske får en dagisplats som ligger i motsatt riktning från arbetet från hemmet sett - då förlängs ju barnens dagar ytterligare.



Hur ska ensamstående föräldrar göra?
- De behöver stöd och hjälp. Och de får tänka efter. Är man ensamstående mamma finns det trots allt en pappa som har ett ansvar. Men vi kan inte tala om hur problemet ska lösas. Det vore planekonomi. Det får föräldrarna lista ut själva.

Ja, det kanske finns en mamma alt. pappa. Ibland bor den andra föräldern på annan ort för att arbeta - man kan vara gift och ändå leva så (det måste man göra om man har fått en chans ) . Ibland är det så illa att barnets ena förälder inte längre finns i livet, sitter frihetsberövad eller har funktionsnedsättningar som medför att den inte kan ta hand om ett barn. I andra fall är en förälder utvisad ur landet.

Lillan går på sitt älskade "dagis" 3 dagar/v a' 5h - det är vad arbetssökande får ha i denna kommun och jag tycker att det är okej - hon måste ju vara på dagis också för annars får jag ingen a-kassa! Dagisplatsen betalar jag lika mycket för som om hon skulle gå full tid - i vår kommun har det inte varit timtaxa så länge jag haft barn på dagis.
Däremot har det ju på senare år tillkommit att barn till föräldralediga får vara på förskolan även de i 15h/v. Jag tycker att det är bra att möjligheten finns - speciellt för de barn som redan gått på förskolan ett längre tag, jag förstår inte varför man skolar in barn enbart för att de har "åldern" inne om de ska fått ett syskon, men jag antar att många har sina skäl.

Jag hade lillan hemma tills hon var 2 eftersom jag studerade (på heltid och jobbade 25% utöver det) , men alla har inte den möjligheten. Förra läsåret gick hon 8-15 må-to under den tid jag studerade - förutom när jag hade praktik då det blev 8.15-17.15 må-on i värsta fall - oftast kunde jag hämta henne 16.30. Det var vad som funkade för vår del.


Vi har en bra förskoleavdelning med förskollärare - jo, det finns en barnskötare också, men i stort är det främst förskollärare som arbetar på förskolorna här. För hennes språkliga utveckling har förskolan varit bra.

Jag vill inte ha mina barn på förskolan 40h / v - jag tror inte att majoriteten vill ha det så, de flesta hämtar sina barn när de slutat arbeta. Jag känner mig som en skurk om jag gör ärenden i stan under tiden min dotter är på dagis - även om det är att gå på arbetsförmedlingen! Så har jag känt även när jag jobbat ibland och varit på stan med en brukare (som kanske inte alla gånger ser ut att ha ett funktionshinder) - man får sneda blickar från en del då som vet att man har barnen inom barnomsorg under tiden - de vet dock inte att jag arbetar just då.