Gästblogginlägg - diagnosen

Bläddrat igenom alla de olika känslorna man kan välja i sin facebookstatus men jag hittar ingen som stämmer in. Precis som 8 av 10 gånger så kan jag inte sätta ord på mina känslor och denna gång är det kanske inte så konstigt.
Jag är autistisk.
Jag Lovisa Jonsson, 17 år gammal fick idag en diagnos, jag har autism.
Det är medfött.
Mitt liv har inte varit problemfritt, men det har funkat tack vare min mamma som är fullt medveten om vad mina svårigheter är, och även jag, jag vet vem jag är.
Grundskolan har funkat, tack vare struktur i arbetet, jag har trivts med lärare osv.
Högstadiet kom det blev svårare, men hanterbart då jag fick ha musik varenda dag och musikklass är fantastiskt, vilka lärare och vilken gemenskap. Det var tufft ja och i slutet på 9an gick måendet neråt. Men jag fixade allt och inget mer med det.
Gymnasiet kommer, en ny start, men det blir inte som jag tänkt. Det var inte samma struktur som på grundskolan, det var andra krav och jag förstod inte riktigt.
Jagorkade inte. Det blev jobbigt.
Samtal på bup, mediciner och allt vad det var.
Jag fick inte mycket hjälp i skolan, just för att dom inte förstod.
Lovisa mår dåligt så sades det, hon ska inte vara i skolan punkt. 1an gick mot sitt slut och när ni hade eran avslutningsdag låg jag i sjukhussängen med motgift för alla de tabletter jag tagit när ångesten var för stor och jag inte hade något annat att ta till mig.
Hösten kom, jag stod i kö till autism utredning.
Skolan fick veta mer om vad mina svårigheter är och att jag BEHÖVER MER STÖD ÄN VAD JAG FICK DÅ för att inte gå sönder igen.
Jag kämpade på men orkade inte hela vägen.
Jag sjukskrevs efter höstlovet och var hemma resten av 2016, vilade. Även då gjorde jag min basutredning hos skolpsykologen. Innan jul hade vi möte med skolan angående min planerande återgång efter jullovet.
Tack vare skolpsykologens utredning hade hon ord att förklara för lärarna, en stor hjälp för äntligen känner jag mig halvt förstådd, det går bättre i skolan, det är svårt men det funkar.
Innan sportlovet gjorde jag den fördjupade utredningen på barn och ungdomspsykiatrin. Och idag dock jag en diagnos, AUTISM. Vad är det frågar ni? Googla, ni kommer inte förstå allt om ni inte själva är autistiska men kanske ni kan få förståelse varför jag eller hen är som vi är. Ingen med autism är den andra lik. GOOGLA. Nej jag är inte utvecklingsstörd, jag funkar bara på ett sätt som gör att mitt liv blir ännu svårare än vad det borde vara.
Jag har fått svar på många frågor nu, och kanske skolan förstår bättre nu, att dom kan hjälpa mig så att jag går ut med en gymnasieexamen.
Jag vet inte vart jag vill komma med detta egentligen, jag behövde bara lätta lite på allt jag känner nu, och jag vet inte heller hur läsbar den här texten är.
Jag försökte hitta en känsla att sätta på det jag känner för tillfället, och har ni läst detta så är det här precis vad jag känner MVH rakt från hjärtat
Lovisa
 
 

Kommentarer
Postat av: Jenny, Noas mamma 💜

Fina Lovisa! Tänk om man fick med en manual då man föddes? Så smidigt det vore! 😊 För då hade förmodligen inte bara jag utav även min mamma vetat varför hon var stresskänslig, eller inte förstod vad lärarna babblade om i skolan på 50-talet när hon var liten. Och då hade föddes hade de varit förberedda med att jag också hade svårt med inlärning men var klipsk och snabb på många andra vis. Ja det här med att ha en diagnos som autism, adhd eller add är ju egentligen mer som ett kvitto med svar på att man tänker och funderar på sitt eget unika sätt. Tänk, egentligen har vi ju alla en egen diagnos kan jag tycka. Alla är ju unika och fungerar därefter på ett unikt sätt 💜 Nog med svammel och filosofiska uttryck! Jag är glad och lättad för Din skull och hoppas av hela mitt hjärta att du får det stöd och den hjälp du behöver för att nå så långt som bara du kan 🌻🌟 Min Noa, om du minns, fick sin diagnos (högfungerande autism) lite tidigare än dig så hon har hittat ett gymnasium med ett estetprogram som passar henne som handen i handsken 🌞 Kram!

2017-03-14 @ 22:34:11
Postat av: Anonym

Fint att du delar. Tack.

2017-03-20 @ 07:59:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0